|
En liten tänkvärd historia om livets realitet...
En historia berättar om två vänner som gick i en öken.
Vid ett tillfälle under turen började de att bråka, och den ena gav den
andra en snyting. Han kände sig sårad, men utan att säga något, skrev
han i sanden:
"IDAG GAV MIN BÄSTA VÄN MIG EN SNYTING"
De fortsatte att vandra till de hittade en oas, där de bestämde sig för
att ta ett bad.
Den vännen som fått en snyting, höll på att drunkna, men blev räddad av
den andra vännen.
När han hade hämtat sig, graverade han på en sten:
"IDAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN MITT LIV"
Vännen som hade gett sin bästa vän en snyting och räddat hans liv,
frågade:"När jag slog dig - skrev du i sanden, och nu graverar du i en
sten. Varför?"
Den andra vännen svarade: "När någon gör oss illa, bör vi skriva det
sanden, där förlåtelsens vindar kan sudda bort det. Men när någon gör
något gott för oss, bör vi gravera det i sten, så ingen kan sudda ut
det".
LÄR DIG ATT SKRIVA DINA "SÅR" I SANDEN OCH GRAVERA DIN "LYCKA" I
STEN.
Det tar en minut att möta en speciell människa. En timme att
värdesätta personen. En dag att älska personen. Men ett HELT liv att
glömma den.
Sänd detta brev till människor du aldrig glömmer, och kom ihåg att
skicka det tillbaka till den du fick det av.
Om du inte skickar det till någon, kan det betyda att du har för
bråttom i livet och håller på att glömma dina vänner.
TA DIG TID ATT LEVA!!
Kram/herty
|